Som det brukar vara...

Minnen minnen..

Kategori: Störande flygande varelser.

Haha, alltså jag var in på lunarstorm idag för första gången på braaa länge. Och så kom jag på att man faktiskt skrev blogg där också på den tiden..

Det här hittade jag:

2004-10-11

Jag å Sara sitter o äter tacos då hon plötsligt säger:
S- Jag tyckte Michael Jackson var en hjälte när jag var liten!
J- Mark Levengood?!?!
S- Deet, beror iofs på hur man uttalar det!
J- Haha, jo, men vad sa du då?
S- Michael Jackson!!
J- Jahaaa, men de är ju timells pojkvän!
S- Jonas..
J- Gardell, ja!!

Haha, bra med lite skratt ibland... ”Lite” ;)


FYFAN vad jag skrattade när jag läste det där :D hahaha helt sjukt tråkigt :D

hittade ett inlägg i bloggen som sara har skrivit också, fyfan vad roligt:

jennie är en muffins jennie äääär en muffins..:D

 J-ävla luder
E-laking
N-isen
N-ackskott
I-diot
E-luttag

NEJ DÅ..=D



HAHAHAHA

hej hopp.

Kategori: Störande flygande varelser.

Peace and love iår sög faktiskt. Har aldrig haft sån ångest över alla dessa pengar som slängts bort på pass, öl o annat skit. ALLA pengar är borta nu. Precis alla av dem. O det var ju säkert askul, eller hur? Mmmmjaaa..

Seriöst blogginlägg, inte. Men vad gör man inte för laget!

Hej jag lever, nätt och jämnt.


Jag är less på folk.

Till Mc dandrew

Kategori: Störande flygande varelser.

Du vet att jag alltid kommer finnas där för dig, oavsett vad som händer.
Du vet att du kan komma till mig när som, inget av det vänder.
JAG älskar dig.


Du vet var jag är
du vet var jag finns
JAG försvinner aldrig.

Du vet var jag bor
du vet vem jag är
för mig är du alltid stark

För mig är du den som klarar allt.

Piss i ansiktet eller en miss?

Kategori: Störande flygande varelser.



Seriöst.. ? haha, dåligt rusta.

Jag satt i desperation och sökte jobb på rusta i Örebro o i Ludvika. Plötsligt hade jag fyllt i det härliga formuläret. Längst ned stod frågan om körkort 2(TVÅ!!!!) gånger.
JAG VET, att jag ska ta körkort, haha.


Idag är ingen bra dag.

Kategori: Störande flygande varelser.

Ni som känner mig vet varför jag betett mig skumt den senaste veckan och kanske lite mer därtill.
Jag ber om ursäkt, men ni som känner mig vet också att jag inte menar något illa.
Jag försöker få er att förstå varför, och jag tror ni förstår.

Jag vill tacka er alla som finns där när ni vet att jag behöver det.

Även om jag inte förmår mig att berätta allt som rör sig i mitt huvud just nu, så tror jag att iallafall några av er förstår mig.
Jag tror ni förstår när jag säger att jag bara vill försvinna för en mindre evighet och komma tillbaka när allt är bra igen.

Det enda jag vänta på nu egentligen är att mina skattepengar ska komma så jag kan åka härifrån tills peace and love börjar då jag ska ha så jävla roligt med alla mina vänner. Det om något kommer att göra gott!

Jag är så sjukt trött på allt som har med den vanliga vardagen att göra
. Jag är så less på att människor inte kan acceptera mina behov av att vara ensam ibland, lämnad åt mängden liksom. Just nu vill jag bara flyta in och glömmas bort ett tag.
Men istället är det ett ständigt hackade och gnällande på vad jag gör som är fel.
Varför kan inte människor istället för att se svagheter i folk börja inse att i varje människa finns något gott?
Det gör mig så arg.
Alla dess jävla fördomar om hurvida "hon klär sig fult" eller "fyfan vilken ful näsa". Skitsamma? Nej men tydligen inte.

Lika så gäller det fördomar om andras handlingar. "hon är lat" eller "den där jäveln driver ju bara runt, skjut honom i huvudet"
Är det någon som någongång tänker på vad som rör sig i den personens huvud? Varför "driver han bara runt"?
Eller hon som är lat? Kan hon ha offrat allt i hela sitt liv åt andra och har bestämt sig för att några timmar om dagen, om ens det, unna sig själv en stund? Hon må sitta i soffan och bara glo, eller sitta och sucka över att livet suger några timmar i veckan efter 180års uppassning av det här sjuka samhället. Låt henne göra det.
Och låt den tankspridda kringdrivande killen bara göra som han själv vill. Han tar tag i livet om han vill och orkar. I alla finns en kämpe, men när alla konstant tjatar på att man måste göra något åt sitt liv istället för att bara dagdriva blir det lätt att man åsidosätter tanken på att kämpa för det man vill. Istället lägger man ner energi på att inte få ett mentalt psykbryt.

Lägg ner och tjata sönder dagen
och sätt dig ner en kvart och fundera över om du själv är så jävla perfekt istället.
Klaga inte på allt andra gör, tänk först efter om du är så överväldigande bra på allt själv.

Nu har jag sagt mitt för idag.

Hur vore det om...

Kategori: Störande flygande varelser.

alla sa exakt det dom tyckte och tänkte?

Jag tror iallafall att det hade gått åt helvete med det mesta då. 'Jagmenar', tänk en dag då man är bitter som sjutton och bara vill be alla dra åt helvete, men istället för att göra det, får man dem att undra vad de gjort för fel.
Man går och gnäller om saker och ting som egentligen inte har med saken att göra och kanske får tillochmed en oskyldig peerson lida röv för att man är bitter som ättika själv.

Jag är sån, men istället för att kanske belasta andra sätter jag mig gärna i ett mörkt rum och önskar livet ur folk som aldrig gjort mig något ont.
Visserligen kan nog en och annan oskyldig råka illa ut ändå, men inte alltid.

Jag har en vän som jag inte träffar särskilt ofta som jag brukar prata med när jag mår lite halvdåligt sådär och vill döda alla som kommer i min väg. Han och jag delar många åsikter och på något sätt så blir jag alltid på bra humör när vi snackar med varandra.
Det kan handla om antingen 5 minuter eller 5 timmar. För man kan liksom säga exakt vadfan som helst utan att känna att man har gjort bort sig.

Igår var en sån dag då jag hade kunnat slå sönder något 3800gånger större än mig själv och ilskan rann aldrig av mig, och utan vetande så ringde personen i fråga, efter bara en liten stund mådde jag bättre.
Han vet hur det är att leva såhär och hur det är att må, så man behöver liksom aldrig egentligen berätta något eller klaga över något.
Bara att kunna prata med någon som sitter i samma situation räcker gott för mig.

För att bredda den "röda tråden"
i det här inlägget så ska jag tillägga att det är ett mentalt kaos i min hjärna just nu. Det är mycket känslor och annat som spökar och typ flyger runt där inne. Nästan klibbar sig fast och liksom aldrig försvinner. Och ja, jag är väl medveten om att alla har perioder i sina liv där det mentala kasoet i hjärnan nästan tar över, så jag självömkar inte. Jag skriver bara massa gojja.

Nu är det 17 dagar kvar tills vi ska på peace and love! Det ska bli så helt jävla äckligt kul att få träffa flickorna från falun igen! :D Förstår inte riktigt varför det ska vara så jävla svårt att ses. Men tiden bara rinner iväg och det är inte direkt så att någon av oss har feta plånböcker.
Men hursomhelst, sjukt roligt ska det bli att få träffa dem igen.

Jag och Sara köpte ett tält igår. Sjukt nice ska det bli! JAG LÄNGTAR!!!


Nu ska jag sluta dilla och börja verkställa lite.



Ha det så bra tills vidare. Hejs.


(jag har ingen aning, men jag har döpt bilden till johantoan,
och jag tycker att den är fin!)