Som det brukar vara...

Det är en kombination av ord man gärna undviker i dag. Det är aningens tabubelagt med ett inslag av att de som lider av det "på riktigt" kan ta illa upp för att jag använder det. Dock tror jag att jag nu vet vad innebörden av det faktiskt är. I mitt fall är det dock inte permanent. Så mycket vet jag. Men när känslan av uppgivenhet, oro, ångest, misslycka och misär är så stark att hjärtat slår i otakt och jag inte längre kan kontrollera min andning, mina känslor eller tårar, då vet jag att nerverna inte håller. Jag kan ta mycket och anser inte mig själv som en stressad person. Men ibland rinner det över, kanske var det så rubriken skulle ha hetat. "Det rinner över". Nåja, i ärlighetens namn så blir det för mycket för även mig. Finns det gånger då relativt friska människor faktiskt kan lida av just psykisk ohälsa? Det tåls att fundera på. 

Så, nej det har inte varit någon bra dag idag. Trots att jag har försökt le så har det gjort ont i magen utav bara helvete. Jag vet. Men att få komma hem till den mest omtänksamma människa jag känner gör mig så lycklig. Jag kan med handen på hjärtat säga att du har räddat livet på mig, älskling. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. 
_______________________________________

Imorgon ska jag till Ludvika och träffa Sara mest verkar det som. Eftersom det blir en kortis. Måste nästan försöka göra mitt bästa för att få träffa Sandra och Minéa också. Saknar ju dom också! SÅKLART :) 

Sedan på lördag verkar det eventuellt bli lite halloweenfest hemma. Fest var att ta i. En Get-together med goda vänner, god mat och gott vin. Detta var helt oplanerat och lite Malins fel. Hon är så klok den där Malin! Vem är hon liksom? En sjukt underbar vän som står mig otroligt nära. En som alltid ställer upp vad det än är. Därför ska du få en guldstjärna! Inte här, men nån annanstans! ;)

Har på tal om annat skickat in alla papper idag, nyss faktiskt. Känns bättre nu. Med den psykiska ohälsan!







                                                                                                                                               Ciao!

Ja. på en vecka eller två har vi hunnit med endel. Iallafall såpass mycket att vi fått en lägenhet i Örebro. Shit. Jag har varit så sjukt glad och pirrig och hetsig över det här. Nu är det bara några papper som ska skickas in till Öbo och sen är det klart. Men oron återstår såklart alltid. Räcker mitt CSN och hans inkomst? Godkänner dom det eftersom det är JAG som sökt lägenhten? Klart dom gör... Men jag blir lite orolig ändå. Jag är väl sån som person kanske. Oron släpper liksom inte riktigt. 

Nåja. Jag kände bara att jag var tvungen till att skriva av mig lite om det här. Fan, ångest på hög nivå här. Men det är nog för att det är så tyst här. Det är likabra att kolla om det finns nån tvättid!

Lika roligt inlägg idag! ;D









                                                                                                                                             Ciao!

Ja hej och grattis till mig. Viktnegången har fortsatt efter den rena kuren och jag ser ljuset i tunneln! Jag trivs numera i byxor tillochmed. Jag känner mig rätt snygg!

Nu äntligen har jag fått hem min älskade våg som nämndes i senaste inlägget och sifforna på vågen var mer än bra! Jag var helt säker på att jag gått upp i vikt sedan vi slutade, men snarare tvärtom. Jag hade gått ner ytterligare 3 kilo. Såå, grattis till mig och HEJ nya livet! 

Gamla vanor så som pizza på fyllan och bakfyllan och chipsskålar och godis på helgen är nu ett minne blott. För mig känns det naturligt att lägga ner det. Visst tankarna om att det kommer att vara gott kommer alltid att finnas där säkert, men som jag känner nu så VILL jag inte trycka i mig onyttigheter. 

Igår kväll till fredagsmyset åt vi tacos med heta salsor och härliga tillbehör. Inget bröd, bara några få (typ 4st) nachochips som vi beställt från extremefoods.se. De var gjorda utan tillsatser, precis som de heta salsorna! Mycket trevligt. 

Jag ska inte påstå att jag blivit nån slags "MsKnowItAll", men jag vet vad jag kan äta utan att gå upp i vikt. OCH viktigast av allt - jag vill inte äta godis. Jag kommer visst äta en bit tårta på kalas någongång och nån bulle här och där, men inte som förut. Jag har bestämt mig nu. 

Nåja! Jag har ett långkok på spisen som börjar bli klart nu så jag ska ta hand om det :)


En sista sak... Tack alla mina underbara vänner för att ni är så snälla mot mig och ger mig komplimanger! Det gör att jag vågar tro på mig själv ännumera. Det gör det värt att kämpa! Ni är bäst!!



                                                                                                                                                Ciao!