Som det brukar vara...

tvivel, oro, glädje och sorg.

Kategori: Skriftalster

jag vill skrika, ge mig något att skrika över.
slå mig om så behövs, trampa på min själ,
trampa på det som gör ondast.


jag vill gråta
, ge mig något att gråta över.
kalla mig fula saker, stjäl mitt inre,
säg till mig att det värsta har hänt.

Jag vill sluta skaka, gör något åt det jag känner.
Spotta mig i ansiktet och dränk mig i vatten
gör så att nerverna blir lugna från all oro.

jag vill sluta tvivla, ge mig något jag behöver.
ge mig socker, ge mig hud,
ge mig något du tror kan vara det jag behöver.

När morgonen kommer
är ändå allt kvar.
all tvivel, oro, glädje och all sorg.
i en mix av allt är jag ändå mig själv tillslut.
tyst som den svagaste skugga,
synlig som det största hotet
vanlig som en H&M-tröja.

från ett hörn ser jag allt
från ett annat är jag vittne till allt.
från ett kikhål kan jag se grannarna bråka
de bråkar om växterna i fönstret som alltid varit fula
de bråkar om allt som inte har någon betydelse.

Men i tystnad sitter jag kvar och inte säger ett ord.
Jag väntar på att det ska hända.
Jag släcker lampan och återvänder till nattens mörker,
där händer allt som jag vill ska hända.
alla ljud som hörs är mina egna,
alla händer jag känner är någon annans,
trots att jag inte vet vem du är så finns du här.
                                        ...
jag vill skrika, ge mig något att skrika över.
slå mig om så behövs, trampa på min själ,
trampa på det som gör ondast.

gör mig osynlig för en sekund
gör mig till den du önskar.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: