Som det brukar vara...

Jag drog mig till minnes att den smackande underläppen längst fram bakom katedern störde mig nåt fruktansvärt. Den viktiga (i dubbel bemärkelse) lärarinnan som stod och talade om mat och såg alldeles för nöjd ut. Det stämde inte riktigt och det hon sa passade sig inte riktigt med tanke på hur viktig hon trodde sig vara. Men man kan inte alltid tänka klart när man är viktig kanske. Vad vet jag.

Jag tänkte också på när friskvården ägde rum och vi fick gå till "scenen" bakom lekparken och göra vad exakt? Kan inte minnas det. Jag har fotografier därifrån, varför har jag det?

Man kan fråga sig mycket här i livet och det är väl något man gör typ varenda dag som går. Vad gör jag och varför gör jag det? Vem är du och vad vill du mig, typ? Som dewey en kall vinterdag när man helst låg kvar i sängen och skickade ett mail med "ledsen syster, jag är sjuk idag" Men ack vad man ljög.

På tal om o ljuga så tror jag nog att folket i den här världen är rätt bra på det. Annars är folk ganska duktiga på att lägga sig i andras angelägenheter. Men vad gör man inte för att få reda på vad andra tänker och tycker. Man kan läsa andras dagböcker för det är ju okej? Ja tydligen är det ju det.

Så nu tänkte jag börja skriva mina innersta tankar o "cry me baby river"-texter här istället. För jag får ändå inte ha dem ifred. Så jag tänkte att, wtf, lets doit (doit doit) osv.

Jag har en sten i magen som växer för varenda dag som går och den ramlar aldrig ner. Fick jag skulle jag sitta o grina i 100 timmar i streck o hoppas på att den försvinner.

(Nu är det så här att jag känner inte alltid såhär, utan just nu vid detta tillfälle, det kan likabra ha gått över om 3 sekunder men jag vet inte, jag tänkte bara skriva det så att ni vet eftersom det är så lätt att döma andra efter sånt. Det kanske tillochmed gick över nu...)

Jag ska sluta nu och bära vidare på mitt berg och sen släppa det om en stund. För det är någon som står och eyeball-ar mig medans jag skriver. Men han är världens underbaraste för det och jag älskar honom av hela mitt hjärta. :)

Det är han som får stenen alt. berget att kännas allt mindre, för jag vet att han kommer finnas kvar och det länge! Om han bara visste hur mycket han betyder för mig.