Som det brukar vara...

tågtext

Kategori: Störande flygande varelser.

Så nu har det alltså gått tre månader på sommarlovet som tar slut idag. På måndag börjar allvaret på riktigt igen och nu har jag bestämt mig för att verkligen ta det på allvar. Inte mycket kommer gå före plugget.
Nu är jag på väg till dalarna för en liten visit där hos nära o kära. Min sandra fyller 21 så hon ska firas för både 20årsdagen och 21årsdagen. För när Sandra fyllde 20 hade hon en bebis i magen så då kunde hon inte firas ordentligt! Så nu är det dags och kul ska det bli.

Men detta betyder ju att jag måste åka ifrån min älskling och det tycker inte jag är nå kul alls faktiskt. Jag blir alltid så lameassdeluxe när jag ska åka ifrån honom. Jag får samma känsla som när jag var yttepytte och inte ville att mamma skulle gå hemifrån, vi vet, den där uppgivenhetskänslan. Inte okej alls tycker jag. Lite fjantigt att man ska vara 21 år men att betee sig som 5 när man ska lämna nån. Å andra sidan är han inte vem som helst utan den person som jag gett hela mig själv till. Jag är så kär så det gör ont i magen, fortfarande 10000 fjärilar i magen efter snart 4 månader, det är ganska bra tror jag! :) Visst gnabbar vi o är lite dumma mot varann, men jag har hört att kärlek och bråk hör ihop.

Jag kanske trodde att jag varit kär förut men det kan jag säga nu att det har jag inte. För som jag känner för honom har jag aldrig känt för någon i hela mitt liv. Han är allt jag någonsin velat ha och mer därtill. Inte för att tala om hur jävla snygg han är, ursäkta språket men herregud (otroende som jag är) vad han är snygg.

Första gången jag träffade honom så tänkte man ju att "njaaaa, han är lite ovanför min liga" och kanske inte "lite" ovanför heller. Utan typ "no way in hell" att han vill ha en sån som mig. Men det ville han och jag tackade inte nej direkt.

Nejdu/ni, bättre kille har jag svårt att tro att jag någonsin kommer hitta, dessutom vill jag inte hitta någon annan heller eftersom jag är upp över öronen kär och vill grow old med den här mannen.

Avslutar detta med ett ärligt : SCORE!!!!!

+ jag älskar dig, Juha (:

tillbakatänkare.

Kategori: Störande flygande varelser.

En sådan må jag vara o kommer säkert alltid vara. Jag satt på balkongen nyss i det fina vädret, som nuförtiden så sällan är här. Ute på stora vägen så åkte en lastbil förbi med "KATRIN - less is more" på sidan. Tankarna for direkt iväg till högstadiet och ni som gick med mig vet varför.

Jag drog mig till minnes att den smackande underläppen längst fram bakom katedern störde mig nåt fruktansvärt. Den viktiga (i dubbel bemärkelse) lärarinnan som stod och talade om mat och såg alldeles för nöjd ut. Det stämde inte riktigt och det hon sa passade sig inte riktigt med tanke på hur viktig hon trodde sig vara. Men man kan inte alltid tänka klart när man är viktig kanske. Vad vet jag.

Jag tänkte också på när friskvården ägde rum och vi fick gå till "scenen" bakom lekparken och göra vad exakt? Kan inte minnas det. Jag har fotografier därifrån, varför har jag det?

Man kan fråga sig mycket här i livet och det är väl något man gör typ varenda dag som går. Vad gör jag och varför gör jag det? Vem är du och vad vill du mig, typ? Som dewey en kall vinterdag när man helst låg kvar i sängen och skickade ett mail med "ledsen syster, jag är sjuk idag" Men ack vad man ljög.

På tal om o ljuga så tror jag nog att folket i den här världen är rätt bra på det. Annars är folk ganska duktiga på att lägga sig i andras angelägenheter. Men vad gör man inte för att få reda på vad andra tänker och tycker. Man kan läsa andras dagböcker för det är ju okej? Ja tydligen är det ju det.

Så nu tänkte jag börja skriva mina innersta tankar o "cry me baby river"-texter här istället. För jag får ändå inte ha dem ifred. Så jag tänkte att, wtf, lets doit (doit doit) osv.

Kan ju börja nu direkt.
Jag har en sten i magen som växer för varenda dag som går och den ramlar aldrig ner. Fick jag skulle jag sitta o grina i 100 timmar i streck o hoppas på att den försvinner.
(Nu är det så här att jag känner inte alltid såhär, utan just nu vid detta tillfälle, det kan likabra ha gått över om 3 sekunder men jag vet inte, jag tänkte bara skriva det så att ni vet eftersom det är så lätt att döma andra efter sånt. Det kanske tillochmed gick över nu...)

Jag ska sluta nu och bära vidare på mitt berg och sen släppa det om en stund. För det är någon som står och eyeball-ar mig medans jag skriver. Men han är världens underbaraste för det och jag älskar honom av hela mitt hjärta. :)

Det är han som får stenen alt. berget att kännas allt mindre, för jag vet att han kommer finnas kvar och det länge! Om han bara visste hur mycket han betyder för mig.


Jag älskar dig Juha Moilanen, du är det absolut bästa som hänt mig.

Jobbjobba.

Kategori: Störande flygande varelser.

Avisst, det blev så tillslut. Jobbade igår och ska jobba idag. Skönt att göra något annat än att bara sitta still. Dock inte så skönt att det är i Ludvika. Men imorgon får jag äntligen åka hem. Det ska bli så skönt att få krypa ner i famnen på älsklingen och lukta på honom. Ja det lät ju inte helt korrekt, men han luktar nämligen himmel. Hur det nu luktar. Gott tydligen.

Jag funderar på att spela lite betapet, det var längesen. Sen kolla upp vad det är tentan handlar om som kommer snart. Jag kände att jag inte har så mycket att dela med mig av.

Kanske skriver mer en annan dag.