Jag brukar ofta tänka så. Jag är absolut inte missnöjd med vem jag är, utan snarare mer förundrad över varför jag tycker och gör annorlunda än vissa. Jag aktar på mig när människor ska gå ur tåget, hälsar i mitt trapphus, hjälper till om någon behöver. Men framförallt värderar jag liv. Jag värderar liv lika högt som jag värderar mig själv. Jag har inte mycket att ge, men har jag så ger jag.
Min svagaste sida är att jag kanske ger för mycket. Jag ger för mycket av mig själv. Min omtanke och min kärlek. Tillslut blir man uttömd på omtanke och kärlek och det är då man märker hur ont allt gör. Det är då någon ska ge tillbaka, men det händer allt för sällan. Det är då man ser eländet i världen från ett annat perspektiv. Det är då hjärtat värker utan anledning och det är då hela existensen tappar funktion.
Nu låter det här jättenegativt. Och lite så är det ju såklart. För skulle fler göra som jag (och naturligtvis många andra) skulle jag inte behöva känna såhär. Jag skulle inte behöva vara irriterad på att hänsyn är något jobbigt för vissa och att falskhet är mångas A och O.
Du behöver inte ljuga för mig. Jag förstår ändå. Jag vet inte varför, men jag förstår ändå. Kanske är det därför allt gör så ont. Kanske är det därför jag flyttar på mig när någon har bråttom och kanske är det därför jag hjälper den som behöver. Om alla bara kunde lägga alla sina kort på bordet från början så skulle vi inte behöva leva såhär.
Tänk en extra gång nästa gång. Tänk att det finns så många fina ord i vår ordbok som bara står där. Använd dem, visa omtanke, kärlek, värme, solidaritet och hänsyn. Våga vara människa. Våga vara dig själv.
Som det brukar vara ...
Onsdag.
Idag är det onsdag och inte vilken onsdag som helst. Det är onsdag den tredje december och det är 21 dagar kvar till jul. Jag gillar inte julen men jag är väldigt avundsjuk på de människor som tycker om den. Jag vill kunna känna den känslan som ni känner. Mysigheten, samhörigheten och det där förväntansfulla. Jag vet vilka känslor man ska känna. Jag känner dem ibland, kring jul. Men de översveps ganska fort av en annan känsla.
Idag är det onsdag och inte vilken onsdag som helst. Det är en onsdag då vi svart på vitt vet att vårt land inte är ett fritt och solidariskt land längre. Nej, det kanske inte var någon nyhet egentligen, men hoppet fanns alltid. Det finns så galet mycket att vara besviken över. Men att det finns människor i vårt land som medvetet väljer att värdera vissa människor lägre pågrund av att de är normförbrytare är sjukt. Ja, normförbrytare. Det är EXAKT så ni, trångsynta ****** tänker om de människor som är "förbrytare" i er mall om människan. VEM FAN BESTÄMMER HUR NÅGON ANNAN SKA VARA eller vem som ska älska vem.
Nu heter det inte ens "jag är inte rasist, men..." Nu verkar man ta sig friheten att säga vad man vill utan att ens försöka linda in det i siden, så nu gör jag också det. Jag är TRÖTT på er. Jag är LESS på hur man kan tycka att vissa personer är mindre värda, jag är SJUKT ARG på att alla som bor i Sverige ALDRIG kommer ha liknande förutsättningar i livet oavsett VEM man är och VAR man kommer ifrån. Jag säger "liknande" för JÄMSTÄLLDHET är ett JÄVLIGT läskigt ord.
-
