Som det brukar vara...

Min svagaste sida är att jag kanske ger för mycket. Jag ger för mycket av mig själv. Min omtanke och min kärlek. Tillslut blir man uttömd på omtanke och kärlek och det är då man märker hur ont allt gör. Det är då någon ska ge tillbaka, men det händer allt för sällan. Det är då man ser eländet i världen från ett annat perspektiv. Det är då hjärtat värker utan anledning och det är då hela existensen tappar funktion. 

Nu låter det här jättenegativt. Och lite så är det ju såklart. För skulle fler göra som jag (och naturligtvis många andra) skulle jag inte behöva känna såhär. Jag skulle inte behöva vara irriterad på att hänsyn är något jobbigt för vissa och att falskhet är mångas A och O. 

Du behöver inte ljuga för mig. Jag förstår ändå. Jag vet inte varför, men jag förstår ändå. Kanske är det därför allt gör så ont. Kanske är det därför jag flyttar på mig när någon har bråttom och kanske är det därför jag hjälper den som behöver. Om alla bara kunde lägga alla sina kort på bordet från början så skulle vi inte behöva leva såhär. 

Tänk en extra gång nästa gång. Tänk att det finns så många fina ord i vår ordbok som bara står där. Använd dem, visa omtanke, kärlek, värme, solidaritet och hänsyn. Våga vara människa. Våga vara dig själv. 

Som det brukar vara  ...