Som det brukar vara...

Det har bara gått två dagar. Så min hjärna kanske håller på att ställa om sig. Men varför dessa mardrömmar? Förstår inte varför jag plågar mig själv såhär. Ofrivilligt dessutom. Vad är det för fel på min hjärna? 

Missade bussen idag för att jag gick upp för sent. Och det känns lite olikt mig. Men jag hinner i tid ändå så det är ju bra. I eftermiddag ska jag ställa iordning gamla sovrummet och måla tavlor att ha i nya sovrummet. Jag hoppas så innerligt att det här bytet kan hjälpa mig komma vidare. Jag orkar inte grubbla länge. 

Ovisst och grubblat - som det brukar vara