Du är en av dem.
Kategori: Livet som fisk
Du kan nog vara en av dem som sköljer över andras problem med dina egna. En av dem som svarar (dock mer inlindat) jag har det jobbigare än dig, när man talar om att man är ledsen eller upprörd över något. Du kan mycket väl vara en av dem. Det finns inget värre än att få ett jamenjagdå? när man är ledsen.
Ibland får man lov att åsidosätta sig själv. Bara en stund. Tills det andra hjärtat är lättat. Oftast i uppgivna tider vill man bara ha en kram eller ett långt ögonblick. Oftast vill man inte ha en jämförelse av dina problem.
Det ordnar sig. Det kommer bli bra. Inom sinom tid kommer du glömma. Och vadfan vet du om det? I stunden av sorg finns det inget värde alls i de orden. Att finnas där betyder något. Att vara närvarande. Att lyssna. Det betyder.
Det som satt käppar i mina hjul är just det. Att jag aldrig "fått" känna. För... Det kommer ju ordna sig, det kommer bli bra. Ingen vet hur jag känner, tycker, mår eller bearbetar saker. Ingen kan heller säga till mina känslor eller upplevelser hur de ska te sig. Jag pratade med en god vän om hur olika människor värderar saker/känslor. Specifikt känslor. För mig är en känsla en verklighet. Något påtagligt, ömt och stort. När jag förlorar någon kommer det inte bara hux flux bli bra snart. Att förlora någon, oavsett hur, gör ont.
Får det inte göra ont? Får jag inte ha blåmärken på själen? Får jag inte ha tårar i ögonen? Jag uppmanar alla att tänka på detta. Jag uppmanar till att tillåta er själva må som ni mår och därefter känna vadfan ni än känner. Även mig själv.
Tillåt er själva att älska, hata, gråta skratta. Även om ni inte får.
Det är slut på normerande jävla skitsnack. Jag börjar leva nu.
I hopp om en förändring - som det brukar vara.
