Som det brukar vara...

Idag är det onsdag igen. Jag har aldrig riktigt gillat de dagarna. Det är mitt i veckan och vardagslivet är i full gång. Dock längtar man så sjukt mycket efter helgen, så man skulle kunna se det som att man ju faktiskt har något att se fram emot. 

Sängen är otroligt kall nu och jag ser inte mycket ljus. Delvis för att det är nedsläckt, delvis för att jag inte har några glasögon. Men också för att det vilar litet mörker hos mig. Jag blir inte riktigt av med det och kanske är det för att det är onsdag. Kanske beror det på något helt annat. 

Jag känner att Hjärnkontoret skulle behöva stängas ned ett tag. Samtidigt som jag älskar att grubbla och fundera på allt och inget, hatar jag det av hela mitt hjärta. Smärtan som sätter sig i bröstet när jag inser vad som händer i mitt liv. Smärtan som är stundvis oumbärlig. 

Jag hatar att somna och jag hatar att vakna. Det är ju bara jättedumt att känna så, men vad gör man då?

Inte alltid som det brukar vara - godnatt