Avisst, det blev så tillslut. Jobbade igår och ska jobba idag. Skönt att göra något annat än att bara sitta still. Dock inte så skönt att det är i Ludvika. Men imorgon får jag äntligen åka hem. Det ska bli så skönt att få krypa ner i famnen på älsklingen och lukta på honom. Ja det lät ju inte helt korrekt, men han luktar nämligen himmel. Hur det nu luktar. Gott tydligen.
Jag funderar på att spela lite betapet, det var längesen. Sen kolla upp vad det är tentan handlar om som kommer snart. Jag kände att jag inte har så mycket att dela med mig av.
Kanske skriver mer en annan dag.
Kom igen nu grappar nu kör vi!
Det har varit ett par häftiga dagar nu, gårdagen var cp. Men idag har jag känslan av att det blir värre. Men idag ska vi få lite förstärkning iallafall. Tror jag! Man vet ju aldrig ;) Höhö.
Träffade lite roligt folk igår, sofie o dan bland annat. Kändes lite konstigt att se dem i Ludvika efter alla år! Men skoj var det. Och dom verkade glada, så det var ju bra.
Jag har egentligen inte så mycket att säga förutom att jag saknar mitt hjärta mer än nånting alls.
Vaknade imorse med en klump i magen av oro typ. Så jag vände mig om i sängen o det enda jag skådade var ett rätt gigantiskt kattface, endast. Klockan var då 05.20, varför känns den tiden så väl igen? Jo för att den personen som har stulit mitt hjärta har ett mindre roligt alarm som går igång vid den tiden måndag, tisdag, onsdag, torsdag o fredag. Och för alldel på midsommarafton också! Misigt.
Jag var alltså så naiv att jag trodde att jag var kvar i Laxå, men så var inte fallet idag och det var inge roligt att gå upp alls. Men jag sov en stund till o vaknade 09.30 av att mitt eget alarm ringde. Dock trodde jag att det var 100 sms incoming för det var samma signal. Så jag fattade inte så mycket. Meeen jag hade inte fått ett enda sms.
Idag ska jag jobba med hallontårtan och någon annan random, som förmodligen inte är en random. Men jag vet inte vem det är bara. Just nu alltså. Men jag tror att det blir störkul att jobba lite ett par dagar. Kommer bli långa pass, men det är så värt det! Absoluteliiii.
Och som grädden på moset är jag störkär också. Det ger mig någonslags extra energi och det är ju bra! Eller ja, bra o bra, det är HUR BRA SOM HELST FÖRHELVETE! =D (sjunger en trudilutt)
Jag tror jag pausar här just nu. För jag måste väl äta nån jefla lunch också. Ska man jobba i 16 timmar cirkus så kan det vara nödvändigt med lite mer än loveenergy, för det mina vänner, det har jag.
Jag saknar dig Juha Moilanen så det gör ont i det hjärtat som du stulit och gömt nånstans. Men det går fort och snart är jag hos dig igen! Du är världensbästa och mitt forevah! :D
Sommarlov är något man kan uppskatta om man känner för det. Jag uppskattar det delvis. Jag uppskattar det nu, två timmar innan världens bästa kommer hem från jobbet och kan ge mig en puss o säga att han har saknat mig när det är nio timmar sedan vi sågs sist. Det värmer i hjärtat. Ohja, det gör det.
Jag kan uppskatta sommarlovet när har tid att prata i telefonen i tre timmar nonstop med personer jag älskar högt.
Jag uppskattar sommarlovet när det är varmt ute, som idag.
Jag uppskattar livet, jag är kär och så lycklig som jag aldrig kunnat ana. Its a beautful living. :)
Nu ska jag fan lyssna på inflames2006 o njuta av dagen på balkongen! =)
ohyeah jag är sjukt kär :D
Eller nåt?
Nejdu jävulberg, mitt liv är som dom på söder hade sagt, top notch! living in a dream, typ.
Skolan går helt okej och mina vänner är helt underbara som står ut med mitt kärlekskranka ansikte varenda dag. Jag har alltså träffat, vilket jag tror, en av världens underbaraste människor som jag tycker om hemskt mycket.
Jag blir 13 år igen och ler varenda sekund jag tänker på honom. Jag skulle kunna sitta här och skriva en miljon saker, men jag stannar där. Han får mig att må så jäkla bra och det är så jävla skönt, inga konstigheter :)
Annars har vi en dugga i morgon på i stort sett alla djur under DK4 och det känns inte bra. Har jag tur får jag 50%rätt och det håller ju inte alls. Men det går som det går.
Har kvarlevor sen förra kursen att ta igen också, start på måndag! Men det tar jag nu, annars är jag fan kääääss på riktigt. Fast lite kass är jag ju, kan ju iofs bero på att jag faktiskt inte är så jättttttebra på att läsa. Men jag får skärpa mig. Och nu har jag hela tiden ngt att se fram emot :D
Nej, nu måste jag plugga lite. Och hellsyes vad skoj det ska bli, noot. Well, på återseende typ! :D
Denna är fett äcklig, och då menar jag verkligen det. FYFAN.
Jag trodde på riktigt att kräkan skulle komma när jag smakade den här.
så nu vet ni det också :D
Yes i do. Men bara för idag, det är snart bra igen.
Ska bara spotta ur mig mitt hat mot folk.
Jag vet inte vad som utlöste den har omgången med hat som bara kom över mig. Jag har helt enkelt fått nog. Jag är så jävla less på att folk inte ens kan försöka verka ledsna, glada eller vad fan som helst om man berättar något. Aldrig "åh vad kul för dig" eller ett medlidande en kort sekund då det är jobbigt.
MEN det är väl mänsklighetens atmosfär eller skosnörets bindning. Det är så det ska vara. Vi ska vara svin mot de vi älskar. Vi ska få våra bästa vänner att känna sig värdelösa och vi ska spotta på den som ligger samt pissa en döende i ansiktet. För det är väl vad mänskligheten står för. I allafall har jag inte stött på något annat alls.
usch, idag skulle jag kunna avsluta ett o annat.
Men jag håller mig väl i skinnet, as always!
PEACE.
det är ett flimmer i min kropp
hjärnan säger stopp, igen
jag varken ser eller hör
men jag känner
igen.
Det är nytt men begagnat
jag vet vad det är
salt och torrt
fuktigt o vått
återigen, hela och ovälkomna
Som vi alla
går vi här
ensamma i samma rum
vi ser samma väggar igen
jag ser det salta, torra
från någon annanstans
det svider i sår och i ögon ibland
Dom är färre nu än då
och det är det som svider
som det gör i sår
av salt o torrt.
Det är inuti det bränner
som att bli skrapad mot asfalt
innan gruset försvunnit
Samtidigt blir jag arg på de som inte hör
och på de som inte lyssnar
ännu argare på de som inte ser
och inte vill lyssna.
Det var längesen nu
och imorgon är det borta.
Hej alla glada o alla ni andra.
Den här bloggen är fan helt oanvänd nu på sistone känns det som. Men det händer mkt runt om och jag har inget att skriva om :)
Jag känner mig rätt neutral och det är lite störigt. Just nu är mitt liv en vandrande rutin och det är inte speciellt roligt. Och nånstans så känner jag i kroppen att det håller på att ske en förändring runt mig, en förändring jag inte gillar alls. På nåt sätt så känns mycket så himla ytligt. Är det jag som har blivit kall? Eller är det bara så? Det kanske inte händer något alls, men ni vet, den där känslan över att något inte står helt rätt till? Och gör man inget åt det så känns det som att allt rinner ut i sanden sen o jag kommer vara ensam, jätteensam.
Men sen så;
"Äh, jag inbillar mig. Klart allt är som förut o alla är likadana"
Men faktum är att tiderna förändras, folk förändras.
Åh, wordpoop nu när jag egentligen skulle behöva plugga. Nåja. Det tar jag på tåget imorn :)
Tjena hoppsan, eller nåt. (lamt.. )
Igår fyllde jag 21 år gammal, jisses vad gammalt.
Btw, så är jag glad. Det var väl det enda. Jag är rätt nöjd med livet som singel ändå faktiskt. Eftersom killar är kräk så kan man väl inte vara annat ;)
HÖHÖ
skulle bara uppdatera från allt dystert. Hello im happy, typ!
Ska såga ut en tand på tisdag också, jippi :)
puss
Hejsan hoppsan.
Idag har jag levt 21st alla hjärtans dag o aldrig har den dagen betytt något för mig förän iår.
Det är inte förän iår jag har förstått att jag kan sakna någon så mycket som jag saknar honom. Jag trodde det var ganska chill men idag gör det ont i magen och tårarna vill gärna komma fram.
Han gjorde söndagar till bra dagar och trista dagar till färgglada dagar. Han var någon jag kunde dela onödig information med oavsett vad det gällde och det kändes inte onödigt. Det var han jag kunde skicka iväg ett sms till med texten "det sitter en turre bakom mig och han säger bahaba daba" och han skrattade. Eller "jag ramlade nyss och slog mig" och jag fick ett svar.
Det var han som gav mig en puss på morgonen och sa "vi hörs sen och ha en bra dag".
Det var han som avslutade med "jag vet inte vad jag känner för dig" och "du har starkare känslor för mig än jag för dig". Det var han som sa "vi kan ju fortsätta träffas och se i framtiden hur jag känner" Det var han som tyckte att jag skulle lägga ut mig själv totalt för att sedan bli undanskyfflad och lämnad till ödet.
Det var han som gjorde mig så ont.
Glad alla hjärtans dag alla!
söndagar gör ont.
Det sparkar och svider
jag ser mig själv som ett vider
ej värd
slängd
Jag grinar o skriker
det är mig du sviker
men du ska se att det avviker
inom kort
sport o skit på rutan framför
jag ser folk som dör
o dom som skrattar
Värdelöst shit.
Förlåt.
läppglanset döljer näringsbristen
som tydligt visar sig på mina läppar.
Leendet döljer det mesta också.
Jag mosar en lurig liten silverfisk
som simmat sig in bland allt damm
i min ostädade men städade lägenhet
Ljudet från tung musik
vibrerar mellan väggarna
väggarna som är vita
men sönderrivna
Jag ser tydliga spår av ilska
av hopp o tro
om dagar när någon annan
bott här, när inte jag var här.
Maten ruttnar i mitt kylskåp
tillsammans med något levande
förödelsen är stor på 22 kvadrat.
Ändå är jag glad
för jag vet att jag behöver nåt bättre
jag vet vad som väntar
jag vet vad jag får
jag väntar på nån annan
som vet vad jag vill
Tiden står still
men ändå rusar iväg
till nåt bättre
än det här
Förödelsen är stor på 22 kvadrat
men jag ler
och ser
att framtiden är bra
nåt att ha
Jag älskar framtiden
för jag vet att det blir bra
tillslut
det är slut
Början på något nytt
över allt jag spytt
jag ser nu bara ett fragment
av det som var då
och hälsar det nya välkommen.
Jag älskar framtiden
för den är nu.
Dagarna innan nyår så sa jag högt och tydligt att jag visste att året 2010 skulle bli ett värdelöst år. Eller iallafall ett jobbigt år. Och om vi nu ser på den första månaden som gått så har det faktiskt inte varit så jättebra. Skolan går ju bra och så, men där är det ju bara inställning som spelar roll. Men sen händer det rätt oväntade saker.
Jag är blind
och vänder mig om
jag ser inget
inte ens dig
allt är mörkt o kallt
men jag saknar
jag saknar allt jag missat
och lite till
Jag saknar dig när du inte är här
jag vill vakna upp ur den här drömmen.
Jag vill vakna o veta att det är bra igen
att du finns kvar och att jag får va' med dig.
Du vet vad jag vill.
Men det är nog försent nu...
Jag är trött på att tro
o på att ro skit i land,
ibland,
som du inte kan förstå
ändå.
Eller är det jag som är dum,
stum eller är det du?
Fråga frågor utan svar,
kvar blir undran som ett sken.
scen av livet idag och imorgon
det tar aldrig slut
Vem är vi tillsammans, andras?
nej vi är något annat, ensamma!
stamma
För dig är det bara mummel o flum
skum känsla i kroppen
flygandes runt om i luften
äter jag möglig ost
Återigen flum, jag är dum, men
inte korkad
jag fattar
mer än du verkar tro.
o tro är att ro skit i land.
Tja.
Vitsig i vanlig ordning, mina vänner och ni andra (Ernesto, 2006)
Idag är det söndag och jag har 322 kr i förmögenhet. Men eftersom jag älskar livet, så får jag 12000kr snart och då ska jag nästan ta på mig själv litegrann.
Jag har tänkt köpa all litteratur till nästa kurs, en soda streamer och sen kanske nåra filmer eller nåt o så lägga undan 2000 kr drygt.. sen har jag som vanligt kvar. nice.
Det var viktig information.
Ptja...
Nu sitter jag hos Olle och han försöker sätta upp nå slags draperi vid sängen. Hans t-shirt åker upp över ryggen när han böjer sig, det är inte ok! Men attans bananer att han fanimig är söt för det, och det är ju lite irriterande. Nu borrar han så att det låter som att han ska riva huset..
Viktig information igen..
Äh, det händer inte så mycket i mitt liv känner jag. Jag vet ingenting som vanligt och jag är en idiot. (det gamla vanliga ni vet..) Jag blir lite less på att inte veta någonting. BERÄTTA FÖR MIG, typ, GALEN.. jao.
orka? Näääh =D ägd.
Ibland känns det som att man inte räknas
ibland känns man bortglömd
speciellt i dessa stunder
när man väntar sig ett under
man tror så mycket hela tiden
och inte vill man bli sviken
man vill räknas
man vill finnas.
tankarna ligger som ett tjockt lager
som en dimma
som en is
som en vind hård som sten
de virvlar som en tornado
det gör ont att andas
när jag tänker på dig
som att du vore kärlek.
när jag andas vinden
som är hård som sten
vill jag minnas att du
är som en tornado
du får mig att känna något
något jag aldrig tidigare upplevt
du gör mig levande
och du kan döda mig så lätt.
Jag kan inte förklara vad det är
som virvlar i min hals
nog är det en känsla, stor o stark
men jag vet inte vad.
Ohja, du skulle bara veta vad som cirkulerar innanför mitt pannben, även om du kanske tror att det inte är så mycket alls.. Faktum är att det som händer nöter på mitt liv och mitt sätt att leva. Jag måste snart veta, annars ger jag mig av.
jag sliter mig loss och ger mig av
vandrar ensam på stadens tomma torg
jag ser ett ätande mörker
jag ser det som ännu inte skett
hur få du än tror mina tankar är
så har du fel
jag tror inte du menar illa
men det kommer inte sluta väl
Se till att bevisa för mig
se till att ge mig klarhet
se till att jag inte blir lämnad till att ruttna
på stadens tomma torg
ännu en natt fylld med förenade tankar
förenade med skit från förr och nu
jag vill att du tar på mig
ser på mig
och
ger mig det jag behöver.
Varför är det alltid fel med uppmärksamhet, om den menar väl?
