det är ett flimmer i min kropp
hjärnan säger stopp, igen
jag varken ser eller hör
men jag känner
igen.

Det är nytt men begagnat
jag vet vad det är
salt och torrt
fuktigt o vått
återigen, hela och ovälkomna

Som vi alla
går vi här
ensamma i samma rum
vi ser samma väggar igen
jag ser det salta, torra
från någon annanstans
det svider i sår och i ögon ibland

Dom är färre nu än då
och det är det som svider
som det gör i sår
av salt o torrt.

Det är inuti det bränner
som att bli skrapad mot asfalt
innan gruset försvunnit

Samtidigt blir jag arg på de som inte hör
och på de som inte lyssnar
ännu argare på de som inte ser
och inte vill lyssna.

Det var längesen nu
och imorgon är det borta.