Som det brukar vara...

Hejsan hoppsan.
Idag har jag levt 21st alla hjärtans dag o aldrig har den dagen betytt något för mig förän iår.

Det är inte förän iår jag har förstått att jag kan sakna någon så mycket som jag saknar honom. Jag trodde det var ganska chill men idag gör det ont i magen och tårarna vill gärna komma fram.
Han gjorde söndagar till bra dagar och trista dagar till färgglada dagar. Han var någon jag kunde dela onödig information med oavsett vad det gällde och det kändes inte onödigt. Det var han jag kunde skicka iväg ett sms till med texten "det sitter en turre bakom mig och han säger bahaba daba" och han skrattade. Eller "jag ramlade nyss och slog mig" och jag fick ett svar.

Det var han som gav mig en puss på morgonen och sa "vi hörs sen och ha en bra dag".

Det var han som avslutade med "jag vet inte vad jag känner för dig" och "du har starkare känslor för mig än jag för dig". Det var han som sa "vi kan ju fortsätta träffas och se i framtiden hur jag känner" Det var han som tyckte att jag skulle lägga ut mig själv totalt för att sedan bli undanskyfflad och lämnad till ödet.

Det var han som gjorde mig så ont.

                                                                                   Glad alla hjärtans dag alla!