Ohja, du skulle bara veta vad som cirkulerar innanför mitt pannben, även om du kanske tror att det inte är så mycket alls.. Faktum är att det som händer nöter på mitt liv och mitt sätt att leva. Jag måste snart veta, annars ger jag mig av.

jag sliter mig loss och ger mig av
vandrar ensam på stadens tomma torg
jag ser ett ätande mörker
jag ser det som ännu inte skett

hur få du än tror mina tankar är
så har du fel
jag tror inte du menar illa
men det kommer inte sluta väl

Se till att bevisa för mig
se till att ge mig klarhet
se till att jag inte blir lämnad till att ruttna
på stadens tomma torg

ännu en natt fylld med förenade tankar
förenade med skit från förr och nu
jag vill att du tar på mig
ser på mig
och
ger mig det jag behöver.

Varför är det alltid fel med uppmärksamhet, om den menar väl?