Efter mina två timmar av en orolig sömn klev jag gråtandes upp och drog på mig kläderna. Du vill inte ge mig en förklaring. Du vill inte ens prata med mig. Du kanske inte kan för att du är hos din bedorande flickvän. Som hade gjort dig så ont.. Vad hade hon egentligen gjort ? Älskat dig? Jag vet inte.

Nu när jag sitter på jobbet och äter mina harmonimackor med korv på kan jag inte annat än tänka på dig. Vi åt det när du var hos mig. Och du hade köpt den yoghurten som jag hade köpt. Hoppas du tänker på mig när du äter den.

Jag vet inte, men det kanske ska bli skönt att få komma iväg härifrån. Dit du och din faktiskt roliga kompis skulle komma. Ni skulle komma ner, kommer du ihåg det ? Du kommer nog inte ens ihåg mig.
Jag känner mig så "left outside alone" . Prata med mig.

Vi åker imorgon. Läste att det var då ni skulle åka ni också. Ni.. Ni... Äh.. Att jag ens orkar. Men jag tycker om dig :) Nog om det..

Jag sitter här på ABB och ruttnar över min frukost som mamma ordnat. Jag vill bara höra något från dig. Jag har gått nu i flera dagar och ruttnat. Sunkigt, som du skulle ha sagt. Helt sjukt sunkigt.

Jag måste slita mig, äta min frukost, tänka på dig, dricka kaffe eller choklad. Försöka se sofistikerad ut.



Adjö. </3