Det finns inget som är så effektivt som att skriva när man vill ha ur sig något.
Men läs det längst ner, dvs det första inlägget. Det är bäst.

Det var lunch nyss. eller jag har lunch fortfarande. Sen ska jag åka med Eva och köpa presenter till oss sommarjobbare. Fråga inte varför. Helt mobbat.
I fikarummet så påminde det om dig. Jag skulle tvätta händerna för att jag blivit skitig tidigare. Tryckte ut lite tvål i handen. Just då kände jag som att du var där. Den unkna lukten av snus blandat med rök och lite schampo från gårdagen stack till i näsan på mig. Ögonen tårades, men jag log. Har inget kvar att gråta. Jag är patetisk, jag vet. men annars klarar jag mig inte.

Som min kloke klasskamrat sade: "ibland måste man få det där utbrottet och berätta allt för någon".
Det är vad jag har gjort. Ändå är jag så i saknad av dig. Det är ännu mer patetiskt.
men vad vet jag, det hon säger kanske inte är sant. Men vad ska jag tro när du inte svarar i telefonen.

Men jag förstår inte. När du kysste mig hejdå i måndags så verkade det som om du inte ville att jag skulle gå. Vad var det ? Var det bara en grej så jag skulle gå fortare? För att jag skulle tro att "jaa, nu tycker han om mig ännu mera så nu behöver jag inte vara rädd för att förlora honom, vi ses ju snart igen!" ? Eller ?


Var det så?

Shayne Ward - No Promises