Jahapp då har man brukat sina 12 år i skolan + förskola, lekis, dagis o allt vad det kallas. Hur skumt är inte det.
Idag är man 19 år och har istort sett gått i någon slags skola i alla åren. i 19 år har man varit sysselsatt dagtid på statens bekostnad. Något säger mig att AF kommer få försörja en en stund till.

Men jag ska i alla fall jobba i fem veckor till att börja med i Ludvika (jag spyr..)  och undertiden ska jag söka jobb i Örebro. Måste prova på något nytt.. Och ja, trivs jag inte där så flyttar jag kanske tillbaka till Falun. Vem vet? Inte jag i alla fall.
Skulle faktiskt inte ha ngt emot att bo och jobba i sthlm heller faktiskt, det vore riktigt bra tror jag. Mycket stor stad med mycket olika sorters människor. Vem vet om jag ens skulle överleva. Låt oss ta en dag i sänder kanske, haha.

Livet såhär långt har varit sisådär men mestadels helt underbart.
När man var liten fjonk så brydde man ju sig inte så mycket. Det var väl när man kom upp i högstadiet man började förstå lite av det som hände.
Det finns människor ifrån högstadiet som jag aldrig kommer glömma. Jag träffade en av dem idag. Det kändes mycket mera än bra att bara stå och prata en stund. Men men.. den tiden är förbi och alla har vi förändrats. Vissa kanske till det sämre och vissa till det bättre.

När det var dags för gymnasium så hade jag sen jag var liten redan bestämt att jag ville gå något som hade med media att göra. Och eftersom det inte fanns något sådant i Ludvika så fick jag flytta till falun helt enkelt. Det var jätteskönt tyckte jag, att få komma hemifrån, mkt för att det såg ut som det gjorde på den tiden.
Mitt beslut om att flytta upp hit är ett av de bästa beslut jag någonsin gjort i hela mitt liv, visserligen kan det ha varit det enda stora beslut jag tagit, men det var ett stort och ett jättebra val!
Här uppe har jag träffat de mest fantastiska människor. Vissa av dem är absolut vänner för livet, och det sa man ju till alla efter högstadiet också, men där blev inte fallet så. Men nu känns det verkligen som att det kommer gå bra med att hålla kontakten med dem man kommit som närmst. Nu såhär tre år senare är man ju en gnutta mognare också.

Efter 19 år av lärdom så är jag inte mätt ännu. Det finns så mycket mer att lära. Just nu känns det väldigt långt bort att börja plugga igen. men visdom behöver inte alltid komma från skolbänken, som farmor sa ibland. haha. Och visst ligger det något i det.

För att dra en slutsats så skulle man kunna säga att jag är ganska nöjd ändå. Ganska nöjd med hur livet har utvecklats hittills.. (galet seriös blogg AB)


Tack för idag ^^

denna bjuder jag på xD