Som det brukar vara...

Tystnad...

Kategori: Skriftalster

Med gråten i halsen och tankarna
så långt borta som man kan tänka sig.
Att allt nu är bortblåst finns inte.
ett människoliv i spillo
ett sådant vackert.
jag kryper på mina knän
och ber dig säga förlåt.
Jag ber dig komma tillbaka.

frukosten är klar
runt borde är det dukat till sju
en plats är tom.
micron plingar och ingen reser sig
man väntar på dig

Du reser dig och springer iväg
till den mörkaste skog
till det ljusaste ljus
till den blåast himmel.
Vem kan höra dina skrik nu?

Var blev Gud av en dag som denna?
en dag som gårdagens tillhörande natt.
det var svartare än någonsin, igår.

om jag fick skulle jag skjuta himlen och låta den falla.

vad ska vi göra nu?
vi springer långt bort.
Gömmer oss.
För rädslan av sorg.
Spring du med.

Hjärtan brast och fönstren stängs.
Duschen sätts på.
Dova skrik.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: