Varje dag som går så finns du med mig. Jag vill krama om dig och säga att jag älskar dig igen, jag vill berätta för dig hur min dag har varit, jag vill krama om dig och säga att allt ordnar sig. Det ordnade sig. På det värsta sättet av alla tänkbara. Jag vill ringa dig och säga att jag saknar dig och att jag kommer hem och hälsar på dig.
Nu finns inget att hämta.

Jag vet inte hur många sånna här onödiga texter jag har skrivit sen du försvann. Kanske är det då du står vid min sida och klappar mig på ryggen och säger "jag älskar dig". Ibland känns det som att du står vid mig även fast det förmodligen är omöjligt.
Du vet i alla fall att jag aldrig kommer glömma dig.

____________________________________________________________


"Allt kommer förmodligen se likadant ut som sist. Sängen kommer stå på samma sida av rummet som då, TV:n kommer stå på samma sida som då. Kylskåpspoesin på kylskåpet kommer stå i samma ordning, möjligtvis att orden halkat ner en aning. Vissa ord kanske kan ha försvunnit, precis som vissa av våra känslor för varandra. Jag kommer förmodligen kräva lika mycket av dig som jag gjorde då och tvärs om. Vi kommer tröttna på varandra lika fort som då samtidigt som vi kommer åtrå varandra dubbelt så mycket. "

En avsats från verkligheten då drömmar slår hårdare än hjärtslag. En avvikelse från verkligheten då allt är slut och dagen bara blir längre och kväljningarna blir fördubblade.