Idag har det varit lite av en udda dag.

Jag kunde inte somna igår så jag var vaken hela natten. Av någon konstig anledning så blir jag att fundera extra mycket när jag gör såhär och det är kanske inte alltid hälsosamt.

Jag känner att jag inte riktigt räcker till nu. Så känner vi alla vissa dagar, men nu har det känts så ett tag. Det känns lite som om att folk förväntar sig en större insats hela tiden oavsett hur mycket energi man lägger ner.
Hur mycket man än anstränger sig så står det fortfarande krav kvar som väntar bakom nästa hörn hela tiden.

Såhär har det varit jämt i mitt liv tror jag. Jag har fått känslan av att man kanske har varit för snäll genom sina dagar. Folk förväntar sig alltid "backup" av en om det händer något.
Jag är snabbt där, men inte tillräckligt snabbt.

När jag sen behöver "backup" så märker man att all energi kanske gått förgäves.
Även om jag säger rakt ut, rakt på sak så lyssnar du inte, för du har alltid större, mer betydelsefulla problem än vad jag. För det jag grubblar över är inget problem, det är bara tankar som har blivit till ett ihoptrasslat garnnystan som omöjligt går att trassla upp själv. Jag behöver bara dividera lite så känner jag sakta hur den hårdaste knuten i magen sakta(!!) men säkert löses upp och med tid och ro så försvinner den tillsist.


Nu känner jag att jag snackar massa strunt här! Men vem vore jag som person utan mitt struntprat! haha!




Förresten, ta hand om er !