Jag satt och sa idag "den 25e kan ju vara som en avskedsfest för mig". Precis när ordet ramlat ur min mun så upptäckte jag att det var 1 juli redan och om 14 dagar max får jag reda på vilken skola jag kommer in på i vilken stad.
Precis då slog mig också tanken eller snarare faktan att om 6 veckor bor jag inte kvar här.
Om 6 veckor har jag ett helt nytt liv med helt nya människor som är totalt främmande. Jag kommer inte känna någon alls och jag kommer vara ensammast i världen. (Förmodligen inte iofs... )

Men ni förstår grejen?
Man har alltid varit lite trygg i hela sitt liv. Man har haft sina kompisar vid sin sida hela tiden. Men har haft nära hem och man har alltid haft någon att vända sig till om det krisar.
Nu är det slut med det.
Det är då det verkligen kommer visa sig vilken person man är. Vilken personlighet i alla som är den starkaste och hur man kommer klara sig på helt egen hand.
Jag kommer inte ha gångavstånd till mina närmaste älskade längre och dom kommer inte ha det till mig.
Det kommer bli svårare att ses ofta och någonstans djupt inom mig så känner jag att Många kommer rinna ut i sanden och tillsist bli ett litet litet sandkorn som blåser iväg med vinden.

Det kommer bli många små sandkorn som jag desperat kommer försöker fånga men som sakta, med åren, blåser iväg och tillsist ser jag dem inte mer. Kanske förvandlas de till stoft som aldrig mer kommer att synas med ögat, höras med örat eller kommer kunna vara påtagliga objekt att krama i svåra stunder, när jag behöver dem som mest.

Ni ska veta att jag älskar er av hela mitt hjärta och jag kommer göra allt som krävs för att ni, istället för att bli sandkorn, ska bli stora stenar som senare blir klippor, som senare blir världens största berg.

Jag ska göra allt jag kan för att inte bli en självupptagen idiot som istället för att ringa o fråga hur det är, skiter i att ringa. Jag ska verkligen aldrig glömma de gånger ni ställt upp för mig och stöttat mig de gånger det varit svårt. Jag ska aldrig glömma er hur mycket jag än kommer ha att göra. Jag kommer aldrig svika er i mitt hjärta.

I mitt hjärta kommer ni alltid att finnas kvar.
Det är ni som har gjort mig till den jag är idag och jag skäms verkligen inte över vem jag är,
för jag har världens bästa vänner.


Så snart är det dags att packa ner sitt liv, kanske en gång för alla, och fly igen.

Jag älskar er.

Ni vet mycket väl vilka ni är.