Jag vet inte.. som vanligt.

Som vanligt på natten.
Hela dagen har varit fri från den otroligt störande känslan av oro.
Den har funnits här sålänge så det har nästan kännts tomt inuti när den varit borta. Välkommen tillbaka ditt jävla as, säger jag och försöker le då jag känner att mungiporna hänger nere i knävecken tamefan.
Egentligen är det helt onödigt. Allt känns onödigt.

Det jobbigaste av allt är att min mage klarar inte av det här.
På riktigt.
Känner att jag vill äta, men när jag äter så får jag brutala smärtor och känner att maten vill upp igen.
Det är alltså nu det gäller att äta så lite som möjligt för att få behälla maten över huvudtaget.
Får nog lov att börja käka min medicin igen, för jag orkar inte ha ont mer. Jävla sunkmage.
Klarar inte ens av lite oro. Nördigt.

Nåja... Om allt bara kunde klarna någongång, men jag tror personligen att det är kört.
Alltså inte med magen, haha utan med allt annat. Typ som... *host*
går inte in på detaljer ännu.
Bara att jag så gärna vill detta mer än något.



Suck...  (nääääädaaa)


Vi hörs.. (mm)..

haha


puss