Kära läsare .

Jag har påbörjat ett nytt kapitel i mitt liv.
Ett kapitel som i grund och botten kanske är ganska ointressant och lite lätt tråkigt, som en svartvit version av "Vita Lögner". Egentligen har jag det ganska bra. Men storyn är lite halvt klyschig.

Jag har flyttat till ny stad, börjat plugga på universitet, träffat nya underbara vänner, jag dejtar och jag klagar på lite för mycket för att det ska vara intressant att lyssna på. För det jag klagar på är folk på TV som egentligen inte gjort mig någonting. Nu har jag påbörjat min praktik på en liten mysig förskola och jag ser på saker och ting som hyffsat okej just nu.

Men samtidigt så sitter jag o whinar sönder folk. Lustigt det där. Jag är nog inte sådär jättestabil med var jag står i mina åsikter.

Well, det blev inte så mkt skrivet som jag hade planerat men en annan ska ju upp imorgon kl 06.00, suck.

Godnatt!

Jag vet inte vad jag ska säga
eller göra
jag vet bara ett som är säkert
du kan förföra
skimrande ögon, andetag i synkronerad karaktär
var ska detta sluta om inte i misär
jag hatar mig själv för alla tankar jag tänker
eller alla ögonblick jag skänker
du är nu
jag är nu
låt mig försvinna i en kall symfoni
tillsammans.
Jag vet inte vad
men jag kommer förstöra.
nära ett himelst bad
kommer jag vidröra
något jag länge längtat efter
eller svamlar jag i ord?
vem säger det, terapeuter?
det är mord.
jag säger bara sanning i mina svamlande tankar
jag vill inte höra det hjärta som så högt bankar
är det du
eller är det jag.

Oklara svar lämnar mig sömnlös