Som det brukar vara...

Hej klumpen i magen.

Kategori: Störande flygande varelser.

Är det av ilska, är det av hat, är det av nån som kan gå ner i spagat?
Ja, säg det.

Ett litet rim sådär på torsdagsförmiddagen är aldrig fel. Jag vet iaf av det är. Delvis hormoner som äter mig inifrån o delvis av människor. Negativa kommentarer dagarna i ända - då kan vad som helst hända. (ah, sedär, ett till)
Jag vet att jag överreagerar på det mesta, men någonstans så skulle jag vilja höra annat än negativt. Någongång typ "du är duktig" eller "du är bra". Men istället sitter jag i nånslags dimma med en klump i magen. 

Jag vill gråta, men jag tänkte
, jag tar det när jag orkar. Nu har jag ju sminkat mig och sådär, tänkte gå o handla nåt att äta och en febertermometer åt sjuklingen. Jobbigt att sminka om sig liksom. 
Jag vill inte bara gråta, jag skulle vilja skrika o sparka också. Sånt är skönt. Springa 100 mil skulle jag också vilja göra, men jag känner att min kondis inte riktigt räcker till.. 

Det är mycket här i livet som man skulle vilja göra. Typ vinna 100 miljarder dollar så man kunde göra exakt vad man ville med livet. Jag skulle vilja kunna hjälpa folk världen över. Bygga upp barnhem med kompetent personal, likaså hygieniska sjukhus världen över och ålderdomsboenden. (Förslag på det ordet var femtioårsåldern, ??)

Men det kan man ju få drömma vidare om. Som med det mesta.

Heeellooo dreeamworld, i like you EY lot. :) Man kanske ska nöja sig med att man har fantasin i hjärnan o kan drömma om saker. Men ibland vill man ha också. 

Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks





Hejdå

Kommentarer


Kommentera inlägget här: