Som det brukar vara...

Hej!

Jag vet inte varför jag fick sån lust att sätta mig och skriva ett inlägg i min blogg. Kanske beror det på att jag numera får skrivkramp av att skriva med blyertspenna, eller så beror det på att mina tysta ord inte hjälper längre. Så jag tror att jag ska börja skriva här. Det kommer garanterat inte vara någon som läser vad jag skriver, men det betyder inte alltid så mycket. Det är ruskigt kul att ha den här bloggen och ha möjligheten att kunna kolla tillbaka på den efter så många år. Jag brukar göra det emellanåt.

Vad menar jag med tysta ord då? Tjejen som alltid måste vara såå kryptisk. Mina tysta ord hamnar i en svart anteckningsbok som jag har i mitt nattduksbord. Mitt egna, som jag fått av min bror. Jag har fått två förövrigt. Nattduksborden står jämte min säng i mitt sovrum. Ja, allt är bara mitt nuförtiden. Lägenheten, köksbordet, pallen, sängen... ja ni förstår. Ja, du som läser förstår vad jag menar.

Idag skrev jag i min svarta anteckningsbok. Jag skrev om vad jag gjorde för 1, 2, 3, 4 och 5 år sedan. Just idag alltså. Det gjorde ont att se tillbaka på samtidigt som det känns bra att blicka framåt.

Idag är jag 25 år gammal. Eller är jag 25 år ung? Eller är jag bara helt enkelt 25 år? Behöver jag sätta prägel på vem jag är? Det enda jag vill vara är mig själv. Därför är jag ensam idag. Därför blev jag ståendes utan någonting överhuvudtaget. Därför blev jag lämnad.

Självklart är det mitt fel, det är mitt fel fast mitt rätt. Förstår du?

 

En tanke som slog mig idag när jag såg vad du gjorde (jag hade ju såklart glömt bort det) var att jag är faktiskt alltid glad för andras framgång. Jag kan ibland såklart bli avundsjuk på andras framgång, men någonstans har de allra flesta gjort sig förtjänt av sin egen framgång. Jag har det. Jag känner mig ganska nöjd med min framgång just nu.

Även om mycket som händer i mitt liv suger väldigt hårt just nu så kan jag ändå någonstans känna att jag är nöjd. Jag är nöjd med det lilla jag har. För i det lilla finns allt det stora. Förstår du?

 

Jag lämnar underlag för spekulationer. Jag ville bara öppna bloggen ikväll och kommer nog fortsätta skriva i den. Jag tänker inte out:a den tror jag men vem vet, kanske har jag någon trogen läsare kvar. Eller kanske någon som regelbundet är inne och kikar efter sissådär 2 år, haha.

 

 

Men det är som det brukar vara - Godnatt!